Så hur ska jag göra då??? Jag kan inte vara överallt. Jag kan inte vara på just den skolan och vara den lärare som ser just det barnet som blir mobbat och rädda honom från hans dagliga helvete. Jag kan inte vara läkaren på Försäkringskassan som faktiskt godkänner det läkarintyg som den sjukskrivna mammans läkare skrivit och som säger att, nej, hon kan faktiskt inte arbeta med sin trasiga rygg utan borde ha rätt till sjukersättning. Jag vill, men kan inte vara överallt.Det enda jag kan göra är att försöka påverka uppifrån. Och det verktyg som finns tillhands är just politiken. Men det är svårt. Och det tar sådan tid. Men som politiker kan jag försöka driva igenom beslut som innebär nolltolerans mot mobbning, beslut som lyfter fram vikten av livskunskap i skolan, beslut som underlättar för lärare att se varje enskild elev och dennes behov. Som politiker kan jag försöka driva igenom beslut som tvingar berörda myndigheter att behandla människor med respekt, att se varje individ och dennes behov.
Kanske kan jag som politiker, i det långa loppet, rädda någon av alla de barn och vuxna som far illa i det Sverige som jag skulle önska vågade, och orkade, visa mer engagemang för de svaga och de utsatta.
Författarna frågar "Vem bryr sig". Jag lovar inga förändringar i morgon, jag kommer kanske inte orka lika mycket varje dag. Men jag lovar en sak: Jag bryr mig.
