"Livets framsteg kommer stegvis och förluserna kommer plötsligt. Du arbetar år efter år för att ordna livet som du vill ha det och för att köpa den stora villan och ett andelshus i Antigua men en dag blir du överkörd av en sopbil och blir liggande i korsningen, förvirrad, blodig och med benet i en konstig vinkel, och så blir livet väldigt kämpigt...
Rädslan för katastrofen skrämmer, men den sociala överenskommelsen försäkrar dig att om du blir jagad av getingar, om en förfärlig sjukdom drabbar ditt barn, om du plötsligt blir oförmögen att ta hand om dig själv, om du håller på att gå under i förtvivlan, om du är på väg att ramla över stupet - då kommer vi andra att rädda dig och ta hand om dig och inte bara vi som är dina vänner utan också folket som helhet representerat av anställda inom den offentliga sektorn. Utan denna överenskommelse kan vi lika gärna dra till skogs och klara oss bäst vi gitter."
Garrison Keillor, skandinavisk-amerikansk författare som skriver om den anda av solidaritet vi svenskar besitter. Den anda som är hjärtat i det socialdemokratiskt uppbyggda samhället med en generell välfärd. Vi kan alla behöva hjälp någon gång och i det här landet har vi förmågan att förstå det.