Så är man hemma till vardagen igen efter två mycket intensiva dagar. Tisdagen började med uppstigning kl 04.00. Vilken okristlig tid! Då ska man sova tycker jag nog. Nu var det dock så att tåget gick 5.15 så det var bara att finna sig. Konferensen började kl 10 men då satt vi fortfarande på tåget. P g a en brinnande gastub blev all tågtrafik stoppad i en timme. Sen sköt nån sönder den så fram kom vi.
Väl på plats så var det en massa seminarier som behandlade olika ungdomsfrågor. De tre kommuner som var nominerade fanns representerade med varsin monter som vi hjälptes åt med. Vi var sammanlagt 11 personer från Mora. Sju representanter från MUR med Rudina i spetsen, Åke Nyström, Desireé Gustavsson, Peter Helander och så jag.
Sen var det att ta en snabb omsvidning och taxi till Stadshuset. Där blev det först mingel i Gyllene salen innan middagen som avnjöts i Blå hallen. Där blev vi serverade på nobelfestvis. T o m glassen kom nerför trappen med sprutande bloss. Lite underhållning bjöds det på. Förra årets ungdomskommun Umeå, bjöd på ett band som spelade och sen var det en operasångerska som sjöng Metallica!
När klockan blev 21 så började det dra ihop sig. Spänningen steg högst väsentligt vid dalabordet. Vi hade ett gäng ”groupies” från Ludvika som ivrigt hejade på. Rudina hade en puls på ett par hundra slag i minuten, Petra höll på att svimma. När Per Nilsson, generaldirektor på Ungdomsstyrelsen, klev ut på en liten balkong ovanför våra huvuden så steg pulsen ytterligare. Men det dröjde ytterligare innan det blev nåt besked. Ett bildspel visades om de tre kommunerna och sen kom Umeå upp och berättade hur de fortsatt sitt ungdomsarbete. Sen, äntligen kom riksdagens yngsta ledamot, Annie Johansson, och fick sprätta det gyllene kuvertet. En motivering lästes upp och vi fattade ingenting. Det var inte oss hon läste om, det märkte vi. Sen avslutar hon med MORA. Förklaringen kom se, varför vi inte kände igen oss. Det var motiveringen från förra året som gällde Umeå. Hmmm!
Sen var det bara att njuta av stålkastarljuset, applåder, lyckönskningar och en vandring upp för halva trappan. Peter, jag, Åke och Desirée höll oss i bakgrunden och lät ungdomarna stå i förgrunden. Rudina höll ett jublande tal och fick också ta emot en statyett. Åke fick sen ta till orda men vad han sa hörde vi inte som stod bakom. Umeå gratulerade och överlämnade en ”totempåle” till Rudina som vi ska ge vidare nästa år.
Efter det så var det att hämta andan innan vi vandrade upp till Gyllene salen där det blev dans. Vi avvek efter ett tag och gav oss ut och firade i en tystare miljö. Sen blev det sängen och några timmars sömn innan andra dagens konferens med massor av lyckönskningar. Söderhamn kom genast på morgonen och grattade med blommor.
Innan tåget gick hem så orkade ungdomarna springa i affärer och handla. Det gjorde inte vi vuxna som var kvar. Peter åkte redan på morgonen. Vi säckade på centralen med fika. Väl hemma sov vi gott.
