(S)-bloggar i Mora

Ett av Socialdemokratins generalbegrepp, tillsammans med "solidaritet" och "jämställdhet" är "klyftor". Ett ord man gänra slänger ur sig som argument för högre skatter och för offentlig sektor. Det är inte bra med klyftor mellan människor säger man. Det låter bra, men med tanke på den genomslagskraft nuvarande regering fick i förra valet, en regering som aktivt arbetar för att öka klyftorna, kanske det skulle vara på sin plats att penetrera frågan varför det är dåligt med klyftor som vi på vänsterkanten påstår.

Jag har det bra. Jag har arbete, min man har arbete, mina barn klarar sig bra i skolan, mina föräldrar är friska. Betyder det att allt är bra då, vad händer om något av detta förändras? Det skrämmer mig att så många människor bara ser till sitt och de sina, det skrämmer mig att så många inte ser hur ett ojämlikt samhälle kan komma att drabba även den som fortfarande har sitt arbete kvar. Jag har rest i världen. Jag har sett effekterna av klyftor mellan människor. Jag vill INTE se det i mitt Sverige!

Richard Wilkinson och Kate Pickett har i ”Jämlikhetsanden” för första gången lagt samman internationell statistik gällande inkomstfördelning med internationell statistik gällande hälsa och sociala problem. Sambandet är kristallklart: I länder med stora inkomstklyftor är psykisk ohälsa, drog- och alkoholmissbruk, fetma och mord mer vanligt förekommande. De rika lider av skräck för den brottslighet som följer i ojämlikhetens spår, de fattiga ser på sig själva med skam och de rika med bitterhet. Den förväntade livslängden är kortare och barnens utbildningsresultat blir sämre. Samhällen där inkomsterna är relativt lika har däremot låga nivåer av stress och höga nivåer av tillit.

Frågan är då hur det svenska samhället står sig i en dylik jänförelse. Fram till nu har det stått sig rätt bra, men nu ökar klyftorna. Enligt rapporten betyder det att brottsligheten och den psykiska ohälsan kommer att öka, barns utbildningsresultat bli sämre och folk bli generellt mer stressade. Vad kostar inte detta ett samhälle? Visst, jag har fått säkert 1500 kronor mer kvar i plånboken under denna mandatperiod (slantar som för de flesta redan ätits upp av ökade avgifter av olika slag) men vad kommer det inte att kosta om några år?
Ingen tjänar på ökade klyftor!

Ökad kriminalitet, försämrad folkhälsa, kortare liv, ökad fetma, listan kan göras lång. Det är (dessutom bevisat) vad ökade klyftor i ett samhälle i förlängningen leder till. Ökade klyftor uppstår när det förs en politik där de som redan har får ännu mer medan de som redan befinner sig i utanförskap och fattigdom får de ännu sämre, alltså just den politik som förs idag. Ingen, faktiskt inte ens de som redan har det gott ställt, tjänar på ett samhälle där skillnaderna mellan människor ökar.

Den rådande attityden idag är att se om sitt eget hus. Det är precis vad jag tänker göra och rösta rött den 19 september!

Läs gärna det längre inlägg jag har i frågan på min blogg: gunillahelen.blogspot.com

Samma dag som jag läser Christina Bröms (c) insändare där RUT hyllas, läser jag en förtvivlad undersköterskas rop på mer resurser till äldrevården. Ett plus ett är två brukar man säga, men om man lägger ihop dessa två insändare blir utslaget minus - till omsorgens nackdel.

Visst är det så att RUT-avdraget nyttjas även av låg- och medelinkomsttagare. Men 96,7% av möjligheten till skatteavdrag för städhjälp, trädgårdsskötsel, barnpassning och egen grillkock vid garden-partyt har nyttjats av höginkomsttagare. Samtidigt har 25000 tjänster inom bl.a. äldreomsorgen försvunnit under bara det senaste året p.g.a. de politiska val av denna sort regeringen gjort.

Bröms menar att många kvinnor får större möjligheter att forma sin vardag, man jag menar att med den möjligheten förlorar andra kvinnor, ännu fler kvinnor, helt sin inkomst. Ska det vara så?




Fakta: Skattereduktionen för hushållsnära tjänster användes 2009 av följande inkomstkategorier:
De med en lön över 40 000 kr = 96,7 %, de med en lön på 30 000 kr = 3 %, de med en lön under 30 000 kr = 0,003 %